10. Kambrisk sandsten

Hardeberga

Kännetecken

Sandstenen kännetecknas främst av extrem hårdhet. Färgen varierar
från ljusgrå till mörkgrå beroende på mängden lermineral i
bergarten. De ljusa varianterna domineras helt av kvarts. Hårdheten
är ett resultat från tryck- och temperaturomvandling som medfört
att kisel kristalliserat i de ursprungliga porutrymmena.

I sandstenen förekommer ofta korsskiktning som kan härledas till
bildningsförhållandena där vågor och strömmande vatten spelat
en avgörande roll. Dessutom finns ofta rikligt med ringlande
maskliknande horisontella och vertikala grävspår från de organismer
som en gång levde på eller i ursprungsedimentet.

Förekomst, ålder och bildningssätt

Sandstenen är av äldsta kambrisk ålder, dvs. ca 520-545 miljoner år.
Bergartens sediment avsattes i ett grunt marint hav. Bildningsmiljön
dominerades av vidsträckta sandstränder med laguner, tidvattenkanaler
och sandrevlar.

Sandstenen förekommer som ytbergart i ett osammanhängande
stråk mellan Vallarum-Andrarum-Simrishamn och Gislövshammar,
på Romeleåsens nordvästra sida (Hardeberga, Dalby och S. Sandby),
sydost om Ringsjöarna (Lyby-Söderto), Röstånga och kring Torekov.
Den påträffas även på km-stora djup i sydvästra Skåne och i
en ca 20-30 km bred zon som tvärar Skåne från norra Öresund till
Bornholmsgattet. Sandstenen är i storleksordningen 100-150 m
tjock och är i sin tur uppdelad i flera underavdelningar (Hardeberga,
Norretorp och Rispebjerformationerna).

Övrigt

Sandstenen har sedan lång tid använts för olika byggändamål bl.a.
flera av våra medeltida kyrkor och slott. På senare tid används den
hårda och nötningsbeständiga sandstenen främst som krosstensmaterial.
Storskalig brytning sker idag i Hardeberga och Skrylle på
Romeleåsens nordvästsida. Vill man studera sandstenen närmare
är en kustvandring på strandhällarna söder om Simrishamn att rekommendera.