15. NV diabas

Rönnarp

Kännetecken

Svart till gråsvart bergart. Diabaserna har oftast ett mycket typiskt
utseende som kallas ofitisk textur. Med detta menas att bergartens
fältspat (plagioklas) förekommer som små prismatiska listformade
kristaller. Den vanligaste diabasen i Skåne är en mörkgrå till svartgrå
finkornig diabas med homogen textur som kallas kvartsdiabas
eller Kongadiabas. En annan variant, så kallad diabasporfyrit, karaktäriseras
av stora strökorn av plagioklas i den finkorniga grundmassan.
På Kullaberg påträffas en rödfärgad variant som kallas kullait.

Förekomst, ålder och bildningssätt

Uppträder som mer eller mindre vertikala, upp till ca 50 m breda
nordvästligt orienterade gångar. De bredaste gångarna framträder
tydligt i den flygmagnetiska kartan på grund av diabasernas höga
innehåll av magnetit i förhållande till omgivande berggrund. Totalt
uppskattar man att 10-15% av Skånes berggrund består av diabas.

I områden med paleozoisk berggrund framräder gångarna ofta
som långsträckta höjdryggar i landskapet. Diabaserna bildades
under äldre karbon-yngsta perm, dvs för ca 295 miljoner år sedan.
De bildades genom uttänjning av den skånska berggrunden vilket
ledde till bildningen av en svärm djupa nordvästligt orienterade
sprickor. Längs dessa trängde magma upp och kristalliserade som
diabas.

Övrigt

Diabas har endast i mindre omfattning använts för industriella ändamål.
Huvudsaklig användning har varit som ballastmaterial. Brytning
har skett vid Rönnarp (norr om Tågarp) och vid Åstorp. Inom
det siluriska skifferområdet mellan Vollsjö och Lyby förekommer
flera höjdryggar i landskapet som är kopplade till diabasgångar.