13. Övedssandsten

Brandstaholm

Kännetecken

Bergarten kännetecknas av en mörkröd homogen fin- och medelkornig
sandsten. En annan kännetecknande egenskap är ett relativt
högt innehåll av glimmer. Sandstenen är i huvudsak cementerad
med kalcit, kisel och järnföreningar. Den röda färgen är bildad genom
oxidering av järnföreningarna i sandstenen, främst hematit.

Förekomst, ålder och bildningssätt

Sandstenen finns i två mindre områden i centrala Skåne, ett sydväst
om Ringsjön vid Klinta och ett nordost om Öved. Den har en
total tjocklek på ca 200 m. Sandstenslagren utgör en mindre del av
lagerserien som domineras av lersten.
Sandstenen representerar de yngsta sedimentära bergarterna av
paleozoisk ålder i Sverige. Merparten av Övedssandstenen är av
yngsta silur ålder, ca 420 miljoner år. De allra yngsta delarna av lagerföljden
har nyligen daterats till äldsta devon.

Övedssandstenen markerar inledningen på en mycket orolig tektonisk
period med storskaliga rörelser i jordskorpan och föregår en
period av kontinentala miljöer med omfattande erosion av tektoniskt
upphöjda landområden. Sandstenen är tolkad att vara huvudsakligen
avsatt i grunda kustnära miljöer.

Övrigt

Sandstenen har främst brutits i trakten av Öved för produktion av
byggnadsten i det nu vattenfyllda och övergivna brottet som kall-
lades Helvetesgraven. Namnet härrör från den arbetsamma, blöta
och riskfyllda undermarksbrytningen. Övedskloster och Grand hotell
är fina exempel på byggnader uppförda i Övedsandsten. Idag
sker ingen brytning. Vid Ringsjöns västra strand vid Klinta bröts
även under några år Övedsandsten. Byggnader med Övedssandsten
har idag tyvärr en hel del akuta vittringskador.